Anna Kalméus (tidigare Anna Nåbo) är en av två medlemmar i Frölunda OL som representerat landslag. Martin Ponev har sprungit i det bulgariska juniorlandslaget och Anna representerade det svenska juniorlandslaget 1986-1987 samt U-landslaget 1992-1993.
Vilken är din orienteringsbakgrund?
– Mina syskon Olle, Arne och Karin började orientera innan jag kunde gå, hela familjen var engagerad och jag har hittat tävlingskartor sedan jag var åtta år gammal. 1978 vann alla mina syskon SM-guld, så det var ju självklart att jag också skulle satsa på orientering. Själv har jag bara ett SM-silver, så jag är svarta fåret i familjen…
Jag gick på orienteringsgymnasium i Strängnäs och satsade hårt tills jag var 25 år, då kom TWAR och vi i alla landlagsgrupper fick träningsförbud ett tag. Jag kom aldrig riktigt tillbaka efter det. Nu glad motionär ?.
Vilka är dina bästa minnen från landslagsåren?
– Bland det bästa jag vet är att vara på läger, tävlingsläger eller träningsläger så givetvis var det många roliga resor och ställen jag fått besöka, allt ifrån djupa myggrika skogar i Norge till härliga berg i Schweiz.
Kommer du ihåg vilka andra stjärnor som var med i samma landslag under de här åren?
– Åh, det var många stjärnor, t.ex. Karolina A. Højsgaard.
Har du möjlighet att rekrytera någon av dessa så att vi kan få bättre lag på 25manna 2021?
– Ja, det är flera av dessa som fortfarande placerar sig bra på stora tävlingar, men tror det blir svårt för dem att platsa i våra fina lag.
Hur avspeglar sig landslagsåren i dina resultat i D50 och Marsipangrisloppet?
– Mitt hemliga vapen är att jag tar på mig ett par landslagsbyxor (har ett par i nylon som fortfarande passar…) och då blir jag extra snabb. Och jag tror fortfarande att om jag bara skulle träna lite mer så hade resultaten kommit, för det är inte lika lätt längre att leva på gamla meriter…
Vilka är dina styrkor/svagheter som orienterare?
– Alla syskonen Nåbo är kända för sin orienteringsteknik, och det är min styrka också, jag har aldrig varit särskilt snabb. Hade ju en fantastisk utbildning i OK Ravinen med Gevert Bergman (Gustavs Bergmans farfar) som tränare – han hade orienteringteknik i fokus.
Är de samma nu som de var under 90-talet?
– Ja, snabb är jag ju inte nu heller… haha.
Vi blev ju årets ungdomsklubb 2020. Tror du vi kan få fram egna landslagslöpare eller skall vi rekrytera norrmän som går på Chalmers?
– Haha, det ena kanske inte förtar det andra. Tror absolut att vi kan få fram egna löpare, vi har verkligen en fantastisk ungdomsverksamhet, men lite förebilder är inte så dumt det heller.
Vilka är de största skillnaderna mellan att vara med i Frölunda OL och OK Ravinen?
– Då jag växte upp så var OK Ravinen redan en storklubb med VM-löpare nästan varje år. Vi ungdomar var på samma resor och läger som de allra bästa, och det var många läger och tävlingsresor – jag var knappt hemma någon helg från påsk till oktober.
Tror det var väldigt inspirerande med dessa förebilder och all gemenskap över alla åldrar och framgångar. I Frölunda OL har vi givetvis våra H45/H50 som stora förebilder, det är ju svårt att toppa det ?.
Vilka är dina bästa meriter?
– Nu när jag nyss flyttat hittade jag en låda med medaljer, så roligt!
Hittade allt från klubbplaketter, en drös med DM-medaljer och framför allt hittade jag åtta topp 10-plaketter från SM från åren 1984 till 1992. Sedan har jag haft förmånen att vara med på topplaceringar både på 25manna och 10-mila och det slår ju allt.
